Om mig
Jag heter Carina Lagerstedt Nilsson och det är jag som bloggar och uttrycker mina åsikter här på Noterat på ekohyllan.
Egentligen är jag utbildad nätverkstekniker, men började utforska datorns värld redan i början av 90-talet (kanske du minns DOS 😊). Men när jag blev mamma förändrades mitt liv.
Som alla nyblivna mammor var mina barns väl och ve viktigt och i och med detta växte mitt intresse för innehållet i både mat och hudvårdsprodukter.
Egentligen är jag utbildad nätverkstekniker, men började utforska datorns värld redan i början av 90-talet (kanske du minns DOS 😊). Men när jag blev mamma förändrades mitt liv.
Som alla nyblivna mammor var mina barns väl och ve viktigt och i och med detta växte mitt intresse för innehållet i både mat och hudvårdsprodukter.
Min resa
Som nybliven mamma tog mitt intresse fart och jag började med att botanisera på Apotekets hyllor. Jo, jag tror många med mig har varit där, men snart kommit underfund med att innehållet inte var så lockande trots allt. Nåväl, jag letade mig snart in på The Body Shops hyllor och där höll jag till, tills den dag då jag förstod att produkterna innehöll kemikalier som inte heller var i min smak. Sedermera blev de mer nischade små ekobutikerna mina favoriter, åtminstone tills jag fick en ännu större förståelse för vad produkterna egentligen innehöll.
Så småningom, efter en inte alltför spikrak resa mellan hyllmetrar av ”eko”produkter, den ena med mer tilltalande och naturligt bländande logotyp än den andra trillade polletten ner och jag insåg att under alla dessa år har min enda önskan varit ett mer äkta produktinnehåll; ett innehåll som var så naturligt (men även eko) som möjligt och i denna strävan efter färre kemikalier insåg jag att jag var tvungen att själv bli företagare.
Så småningom, efter en inte alltför spikrak resa mellan hyllmetrar av ”eko”produkter, den ena med mer tilltalande och naturligt bländande logotyp än den andra trillade polletten ner och jag insåg att under alla dessa år har min enda önskan varit ett mer äkta produktinnehåll; ett innehåll som var så naturligt (men även eko) som möjligt och i denna strävan efter färre kemikalier insåg jag att jag var tvungen att själv bli företagare.
Jag startade företag
Så 2005 började jag göra djupdyk om innehållet i ekoprodukter vilket i sin tur ledde till att jag startade eget och mellan åren 2006 och 2011 drev jag mitt företag Lagerstedt & Company.
Där och då var det svårt att hitta produkter som jag gillade här i Sverige vilket förstås ledde till att jag var tvungen att importera. Så jag introducerade det brittiska hudvårdsmärket Akamuti, det amerikanska tvålmärket Vermont Soap Organics, mensskydd från de USA-baserade Sckoon och Jade & Pearls samt ekologiska hundhalsband och dylikt från Good Dog Company (USA) i Sverige.
Men jag sålde även pappersprodukter av elefantbajs plus lite annat smått och gått som till exempel sugrör av glas.
Hela idén byggde på att jag ville se fler produkter på vår svenska marknad som var så naturliga som möjligt – utan så många industridesignade kemikalier som möjligt.
Där och då var det svårt att hitta produkter som jag gillade här i Sverige vilket förstås ledde till att jag var tvungen att importera. Så jag introducerade det brittiska hudvårdsmärket Akamuti, det amerikanska tvålmärket Vermont Soap Organics, mensskydd från de USA-baserade Sckoon och Jade & Pearls samt ekologiska hundhalsband och dylikt från Good Dog Company (USA) i Sverige.
Men jag sålde även pappersprodukter av elefantbajs plus lite annat smått och gått som till exempel sugrör av glas.
Hela idén byggde på att jag ville se fler produkter på vår svenska marknad som var så naturliga som möjligt – utan så många industridesignade kemikalier som möjligt.
Jag fick en ny idé
Ju längre tiden gick så insåg jag att jag kanske borde ta tag i idén som legat och grott i bakhuvudet under en tid. Jag önskade så att det hade funnits en tjänst som hjälpte mig att på ett enkelt vis att hitta produkter som var så äkta och genuina som möjligt – en guide av något slag.
Så efter ett tag när min idé hade vuxit klart blev det dags att ta tag i saken och som ett fritidsprojekt tog min plattform RekoKollen form. Jag utvecklade även en tjänst som jag döpte till KemikalieKollen (som tyvärr inte finns mer, alldeles för mycket arbete) – allt för att underlätta för andra som upplevde detsamma som jag. Du kan läsa mer om KemikalieKollen på LinkedIn.
Så efter ett tag när min idé hade vuxit klart blev det dags att ta tag i saken och som ett fritidsprojekt tog min plattform RekoKollen form. Jag utvecklade även en tjänst som jag döpte till KemikalieKollen (som tyvärr inte finns mer, alldeles för mycket arbete) – allt för att underlätta för andra som upplevde detsamma som jag. Du kan läsa mer om KemikalieKollen på LinkedIn.
Och livet förändrades återigen
Livet går inte alltid som på räls och när jag var 45 år – mitt i livet, fick jag en TIA (blodpropp i hjärnan) vilket har gjort att jag t ex har glömt stora delar av mitt liv och att jag fort glömmer saker samt att jag har mycket svårt att återberätta saker.
Jag har idag ännu svårare än när jag var yngre att berätta saker muntligt – jag har all kunskap men kan inte verbalt uttrycka mig. Dessutom glömmer jag saker på sekunden och om jag blir stressad kan huvudet plötsligt kännas helt tomt. Jag har också ännu svårare idag än när jag var yngre att hålla en röd tråd.
Att uttrycka mig i text har alltid varit mitt främsta uttryckssätt och jag har alltid haft lätt för just detta (kunde läsa redan när jag var 4 år), men efter min TIA tar det inte bara längre tid för mig att skriva mina texter utan jag måste t ex använda mig av synonymordböcker och andra ordböcker för att texten ska bli varierad och läsbar.
Jag hade tur och kunde fortsätta mitt liv nästan som vanligt och efteråt växte förstås mitt intresse för kost och hälsa ännu mer.
Jag har idag ännu svårare än när jag var yngre att berätta saker muntligt – jag har all kunskap men kan inte verbalt uttrycka mig. Dessutom glömmer jag saker på sekunden och om jag blir stressad kan huvudet plötsligt kännas helt tomt. Jag har också ännu svårare idag än när jag var yngre att hålla en röd tråd.
Att uttrycka mig i text har alltid varit mitt främsta uttryckssätt och jag har alltid haft lätt för just detta (kunde läsa redan när jag var 4 år), men efter min TIA tar det inte bara längre tid för mig att skriva mina texter utan jag måste t ex använda mig av synonymordböcker och andra ordböcker för att texten ska bli varierad och läsbar.
Jag hade tur och kunde fortsätta mitt liv nästan som vanligt och efteråt växte förstås mitt intresse för kost och hälsa ännu mer.
Om Noterat på ekohyllan
Noterat på Ekohyllan är min privata blogg där jag mestadels skriver om ekoindustrin och granskar innehållet i hudvårdsprodukter som marknadsförs som ekologiska och naturliga. Jag har förresten sammanställt en liten lista med tips och råd som kan vara en bra början om man vill köpa produkter med ett mer äkta innehåll.
Tidigare hade jag en annan blogg där jag bland annat skrev om fattigdomen i Sverige, miljögifter i maten och plast i haven men också om läderhalsband till hunden. När min blogg nu har fått en uppfräschning och jag har börjat på ny kula kände jag att det var dags att bejaka hela mig. Jag kommer därför att framöver också skriva om andra saker än enbart hudvårdsprodukter.
Under årens lopp har jag varit i kontakt med myndigheter, tillverkare, återförsäljare, kemikalieindustrin, certifieringsorgan och forskare/kemister – you name it!, och ibland har jag fått de märkligaste svar och lika många gånger har jag blivit helt utan svar då företag har valt att inte återkoppla alls. Mina upplevelser och de svar jag har fått ligger till grund för Noterat på ekohyllan.
Jag är inte så himla pretentiös och det är möjligt att du som läser får en snedvriden bild av vem jag är. Så därför vill jag avsluta med att påpeka att jag är en ganska diskret och försiktig person. Det är när jag upplever något som ologiskt eller när något känns oriktigt eller som jag uppfattar som oärligt som jag måste skriva av mig och synliggöra problemet för andra.
Eftersom arbetet med den här bloggen och RekoKollen tar så pass mycket tid (= pengar) så är du välkomnar jag verkligen en kopp kaffe.
Psst… Mina bilder / illustrationer är skyddade av upphovsrättslagen och får därför inte kopieras eller användas på andra ställen utan mitt godkännande.
Tidigare hade jag en annan blogg där jag bland annat skrev om fattigdomen i Sverige, miljögifter i maten och plast i haven men också om läderhalsband till hunden. När min blogg nu har fått en uppfräschning och jag har börjat på ny kula kände jag att det var dags att bejaka hela mig. Jag kommer därför att framöver också skriva om andra saker än enbart hudvårdsprodukter.
Under årens lopp har jag varit i kontakt med myndigheter, tillverkare, återförsäljare, kemikalieindustrin, certifieringsorgan och forskare/kemister – you name it!, och ibland har jag fått de märkligaste svar och lika många gånger har jag blivit helt utan svar då företag har valt att inte återkoppla alls. Mina upplevelser och de svar jag har fått ligger till grund för Noterat på ekohyllan.
Jag är inte så himla pretentiös och det är möjligt att du som läser får en snedvriden bild av vem jag är. Så därför vill jag avsluta med att påpeka att jag är en ganska diskret och försiktig person. Det är när jag upplever något som ologiskt eller när något känns oriktigt eller som jag uppfattar som oärligt som jag måste skriva av mig och synliggöra problemet för andra.
Eftersom arbetet med den här bloggen och RekoKollen tar så pass mycket tid (= pengar) så är du välkomnar jag verkligen en kopp kaffe.
Psst… Mina bilder / illustrationer är skyddade av upphovsrättslagen och får därför inte kopieras eller användas på andra ställen utan mitt godkännande.
Tycker du om det du läser?
Då kan du bjuda mig på en kopp kaffe.
Då kan du bjuda mig på en kopp kaffe.