Plastfria gurkor
Inlägget innehåller annonslänk från Gotland Originals
Plastfritt och växtbaserat
I oktober förra året presenterade Saveggy sitt plastfria växtbaserade gurköverdrag. Min första tanke var ”jättebra! då slipper vi plasten”, men sekunden därefter slog det mig ”men hur tillverkas detta växtbaserade skydd?”.
Där och då skickade jag mina första tankar på LinkedIn till Saveggy. Och utifrån den diskussionen som egentligen inte gav mig något bra svar kände jag att det här måste jag kika lite närmre på.
Men efter att jag skickade frågor till både Saveggy, ICA och AAK, av vilka jag enbart fick standardsvar och till och med ett svar om att man inte kan hjälpa mig med mina frågor, så har jag själv som okunnig konsument fått söka svar lite varstans. Om jag istället hade fått genomtänkta och lite mer detaljerade svar (läs; engagerade) så hade jag naturligtvis sluppit skriva en tredelars serie om gurköverdrag.
För tydlighets skull vill jag påpeka att för att alls kunna skriva om det här gurköverdraget så har jag varit i kontakt med både myndigheter, produkttillverkare, stora koncerner, avfallsbolag m fl. Med det sagt så har jag förstås också letat information på egen hand. Jag är bara en helt vanlig konsument som har många frågor och som bara vill veta vad det är jag lägger min pengar på och jag är definitivt inte någon expert.
Så läs det här inlägget med en gnutta sunt förnuft och med nyfikna ögon och dra dina egna slutsatser. Skicka gärna fler frågor till både Saveggy, ICA och AAK. Mer transparens är aldrig fel.
Där och då skickade jag mina första tankar på LinkedIn till Saveggy. Och utifrån den diskussionen som egentligen inte gav mig något bra svar kände jag att det här måste jag kika lite närmre på.
Men efter att jag skickade frågor till både Saveggy, ICA och AAK, av vilka jag enbart fick standardsvar och till och med ett svar om att man inte kan hjälpa mig med mina frågor, så har jag själv som okunnig konsument fått söka svar lite varstans. Om jag istället hade fått genomtänkta och lite mer detaljerade svar (läs; engagerade) så hade jag naturligtvis sluppit skriva en tredelars serie om gurköverdrag.
För tydlighets skull vill jag påpeka att för att alls kunna skriva om det här gurköverdraget så har jag varit i kontakt med både myndigheter, produkttillverkare, stora koncerner, avfallsbolag m fl. Med det sagt så har jag förstås också letat information på egen hand. Jag är bara en helt vanlig konsument som har många frågor och som bara vill veta vad det är jag lägger min pengar på och jag är definitivt inte någon expert.
Så läs det här inlägget med en gnutta sunt förnuft och med nyfikna ögon och dra dina egna slutsatser. Skicka gärna fler frågor till både Saveggy, ICA och AAK. Mer transparens är aldrig fel.
Mina frågor till Saveggy?
Det började som sagt med några frågor på LinkedIn och jag kunde inte föreställa mig att det skulle utvecklas till en tredelars bloggserie 🙂 Men här är de frågor jag inledningsvis hade.
Vilka ingredienser handlar det om?
Saveggy själv beskriver gurköverdraget som ett ”…mycket tunt skikt med endast två ingredienser”. Man vill gärna att jag som konsument ska förstå att överdraget är tunt och att det bara handlar om väldigt få ingredienser.
Gurköverdraget är växtbaserat och består mycket riktigt av endast två ingredienser, närmare bestämt fullhärdad rapsolja och glutenfri havreolja. Oljor som är industriellt härdade räknas inte till kategorin tillsatser. Så Saveggy har alldeles rätt för sig när de beskriver det här växtbaserade skyddet som att det är helt fritt från tillsatser.
Tillsatser är ämnen som tillförs livsmedel för ett tekniskt syfte och som normalt inte konsumeras som livsmedel i sig. Livsmedelsverket
Men gluten då?
Jag har sett många kommentarer om att folk inte vill äta gurkan eftersom den innehåller havreolja. Men den är ju faktiskt glutenfri tänker nog många. Det gjorde i alla fall jag.
Enligt Saveggy är deras havreolja helt och hållet glutenfri. De skriver att ”Våra tester visar inga spår av varken gluten, havre- eller veteallergen i havreoljan eller vår slutprodukt.”
Enligt Saveggy är deras havreolja helt och hållet glutenfri. De skriver att ”Våra tester visar inga spår av varken gluten, havre- eller veteallergen i havreoljan eller vår slutprodukt.”
Enligt Svenska Celiakiförbundet kan man om man har celiaki äta ren havre, så då borde det här inte vara något problem. De informerar också om en studie som har gjorts på Umeå Universitet i vilken man sett att immunstatusen inte förbättras fullständigt i tunntarmsslemhinnan hos vissa barn med celiaki när de ätit en glutenfri diet med just ren havre. I artikeln står det att ”… studien i första hand visar att mer forskning behövs för att förstå hur havre påverkar kroppen när man har celiaki.”
Men visste du att havre även innehåller andra saker? Enligt EatersMap ”Havre innehåller avenin, inte gluten. Vissa med celiaki tål ren/certifierad glutenfri havre, andra reagerar ändå på avenin.”
Organisationen Gluten Free Society i USA skriver såhär: ”There have been a number of research studies performed to evaluate the safety of oat consumption and whether oats are gluten free. Many of them report that components in oat proteins cause inflammation and elicit damage in patients with gluten sensitivity. Most recently, a study published in the European Journal of Nutrition found that some forms of oat protein triggered an antibody reaction. Another study published in the Scandinavian Journal of Gastroenterology found two varieties of oat proteins were responsible for increased intraepithelial T-cell density and IFN-γ production (both of these are signs of increased inflammation).”
Sen såg jag också någonstans bland alla kommenterar som jag läste att folk även nämnde spannmålsallergi. Ja, det finns tydligen det med.
Så att avfärda dessa människor, även om de kanske utgör en liten grupp, tycker jag är tokigt. Speciellt när gurka faktiskt skulle kunna säljas som en gurka utan ingrediensförteckning.
Men visste du att havre även innehåller andra saker? Enligt EatersMap ”Havre innehåller avenin, inte gluten. Vissa med celiaki tål ren/certifierad glutenfri havre, andra reagerar ändå på avenin.”
Organisationen Gluten Free Society i USA skriver såhär: ”There have been a number of research studies performed to evaluate the safety of oat consumption and whether oats are gluten free. Many of them report that components in oat proteins cause inflammation and elicit damage in patients with gluten sensitivity. Most recently, a study published in the European Journal of Nutrition found that some forms of oat protein triggered an antibody reaction. Another study published in the Scandinavian Journal of Gastroenterology found two varieties of oat proteins were responsible for increased intraepithelial T-cell density and IFN-γ production (both of these are signs of increased inflammation).”
Sen såg jag också någonstans bland alla kommenterar som jag läste att folk även nämnde spannmålsallergi. Ja, det finns tydligen det med.
Så att avfärda dessa människor, även om de kanske utgör en liten grupp, tycker jag är tokigt. Speciellt när gurka faktiskt skulle kunna säljas som en gurka utan ingrediensförteckning.
Lite rapsolja är väl inget problem?
Precis som med havreoljan så har folk åsikter om rapsoljan. Många hänvisar till att den är onyttig, men den diskussionen ger jag mig inte in i. Det är upp till var och en vad man vill äta eller inte. Det som istället intresserar mig är produktionsprocessen och det faktum att Saveggy har valt att inte använda ekologisk rapsolja.
Eftersom jag inte fick så ingående svar som jag önskade av Saveggy så fick jag ju själv försöka ta reda på lite mer om rapsoljan som kommer från konventionell odling.
Först och främst så kan det vara bra att känna till att det vid konventionell odling av raps och havre används stora mängder kemikalier bland annat glyfosat (Roundup) mot ogräs och fungicider mot svampangrepp. Dessa kemikalier är otroligt dåliga för människor, djur och vår natur. Du kan läsa mer om bekämpningsmedel här, här och här. Nu har det dessutom kommit en ny internationell studie som visar att ogräsmedel med glyfosat orsakar flera typer av cancer. Urk!
Här och här kan du läsa mer om olika bekämpningsmedel som är godkända vid besprutning på raps och havre. Globala storföretag som Bayer och Syngenta har många kemikalier i sina produktportföljer bland annat följande varumärken Ascra Xpro, Folicur Xpert för havre samt Amistar och Elatus Era för raps. I Bekämpningsmedelsregistret kan du söka på just dessa varumärken. Bekämpningsmedlet Ascra Xpro innehåller dessutom det verksamma ämnet Fluopyram som är en PFAS-kemikalie.
När du kollar i detta register så ser du olika farokoder. Ett par exempel nedan.
Eftersom jag inte fick så ingående svar som jag önskade av Saveggy så fick jag ju själv försöka ta reda på lite mer om rapsoljan som kommer från konventionell odling.
Först och främst så kan det vara bra att känna till att det vid konventionell odling av raps och havre används stora mängder kemikalier bland annat glyfosat (Roundup) mot ogräs och fungicider mot svampangrepp. Dessa kemikalier är otroligt dåliga för människor, djur och vår natur. Du kan läsa mer om bekämpningsmedel här, här och här. Nu har det dessutom kommit en ny internationell studie som visar att ogräsmedel med glyfosat orsakar flera typer av cancer. Urk!
Här och här kan du läsa mer om olika bekämpningsmedel som är godkända vid besprutning på raps och havre. Globala storföretag som Bayer och Syngenta har många kemikalier i sina produktportföljer bland annat följande varumärken Ascra Xpro, Folicur Xpert för havre samt Amistar och Elatus Era för raps. I Bekämpningsmedelsregistret kan du söka på just dessa varumärken. Bekämpningsmedlet Ascra Xpro innehåller dessutom det verksamma ämnet Fluopyram som är en PFAS-kemikalie.
När du kollar i detta register så ser du olika farokoder. Ett par exempel nedan.
Farokoder för Folicur Expert
Farokoder för Amistar
Saveggy och bekämpningsmedel
Jag frågade Saveggy om hur de ställer sig till bekämpningsmedel med tanke på dagens miljö-, och hållbarhetstänk. Men deras förklaring var ju inget att hänga i julgranen, tänker jag. De hänvisar bara till att ”Sverige och EU har strikta regelverk för växtskyddsmedel och kontroller i hela kedjan, och våra ingredienser uppfyller dessa krav. Utöver detta gör vi även egna stickprovs-kontroller som verifierar detta.” De skriver också att de på sikt ska utforska även ekologiska alternativ.
ICA-gruppen kör samma standardsvar som Saveggy.
Även om dessa bekämpningsmedel är godkända att använda så sticker det i ögonen och jag får inte ihop det med ICAs svar ”Saveggys lösning ska ge en tydligt större klimatnytta än de resurser som krävs för att producera skyddet.” Det passar lika dåligt in som när man försöker passa in en fyrkant i ett runt hål.
Dessutom odlas konventionell raps på monokulturer. Så ta dig en funderare på hur det här skulle gynna pollinerande insekter och andra djur.
Men det är ju bara ett tunt lager rapsolja. Ja ja, man häpnar!
ICA-gruppen kör samma standardsvar som Saveggy.
Även om dessa bekämpningsmedel är godkända att använda så sticker det i ögonen och jag får inte ihop det med ICAs svar ”Saveggys lösning ska ge en tydligt större klimatnytta än de resurser som krävs för att producera skyddet.” Det passar lika dåligt in som när man försöker passa in en fyrkant i ett runt hål.
Dessutom odlas konventionell raps på monokulturer. Så ta dig en funderare på hur det här skulle gynna pollinerande insekter och andra djur.
Men det är ju bara ett tunt lager rapsolja. Ja ja, man häpnar!
Men alla oljor raffineras ju!
Ja, det är helt sant att alla oljor måste raffineras. Men det är skillnad på raffinering och raffinering. Vad som skiljer procedurerna åt är kallpressning (lägre temperatur) utan kemikalier och varmpressning (högre temperatur) och eventuellt kemikalier. Och kom ihåg att varmpressad olja är billigare.
Om vi nu håller oss till konventionell rapsolja vilket är den olja som Saveggy använder, så utgår jag från att den är varmpressad. Rätta mig om jag har fel.
Vid extrahering av konventionell rapsolja verkar det som att hexan är ett dominerande lösningsmedel. Hexan tillverkas från exempelvis lättbensin, bensen och toluen. Härligt va! Jag påstår inte att den olja som Saveggy använder sig av för att tillverka sitt osynliga gurkskydd har blivit processad med hjälp av hexan, för det vet jag inget om. Det jag vill ha sagt är att det är vanligt att konventionell rapsolja raffineras på detta sätt. Men vill man kan man ju alltid höra av sig till Saveggy och fråga. (Källa och källa)
Visste du förresten att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) nu listar N-Hexan på kandidatförteckningen i Reach-förordningen? När en kemikalie listas i den här förteckningen betyder det att den kan ha allvarliga effekter på människors hälsa och miljön. N-Hexan har toxiska effekter på hjärnan. (Källa och källa)
Och glöm inte bort i allt detta att vid varmpressning går det också åt mer energi än vid kallpressning eftersom högre temperaturer används.
Konventionellt processad rapsolja brukar raffineras på följande vis:
Om vi nu håller oss till konventionell rapsolja vilket är den olja som Saveggy använder, så utgår jag från att den är varmpressad. Rätta mig om jag har fel.
Vid extrahering av konventionell rapsolja verkar det som att hexan är ett dominerande lösningsmedel. Hexan tillverkas från exempelvis lättbensin, bensen och toluen. Härligt va! Jag påstår inte att den olja som Saveggy använder sig av för att tillverka sitt osynliga gurkskydd har blivit processad med hjälp av hexan, för det vet jag inget om. Det jag vill ha sagt är att det är vanligt att konventionell rapsolja raffineras på detta sätt. Men vill man kan man ju alltid höra av sig till Saveggy och fråga. (Källa och källa)
Visste du förresten att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) nu listar N-Hexan på kandidatförteckningen i Reach-förordningen? När en kemikalie listas i den här förteckningen betyder det att den kan ha allvarliga effekter på människors hälsa och miljön. N-Hexan har toxiska effekter på hjärnan. (Källa och källa)
Och glöm inte bort i allt detta att vid varmpressning går det också åt mer energi än vid kallpressning eftersom högre temperaturer används.
Konventionellt processad rapsolja brukar raffineras på följande vis:
Livsmedelsgodkänd härdad olja
Den rapsolja som Saveggy använder är fullhärdad. Livsmedelsverket skriver att ”Härdning är en teknik som används i livsmedelsindustrin för att göra fettet hårdare…”
När jag ställer frågor om hur härdningsprocessen går till så har Saveggy ett standardsvar tillhands ”Vid härdning av flytande oljor används livsmedelsgodkänd nickel-katalysator, som är en vedertagen process inom livsmedelsindustrin. Den nickelmängd som används är oerhört liten och filtreras bort i senare steg. Frågor om energianvändning eller råvaruutvinning i tidigare led är det våra råvaruleverantörer som kan svara på.”
”… den mängd som används är oerhört liten…” sa 100 miljoner världen över som på något vis använder / äter härdade oljor. Vad jag menar är att i det stora hela handlar det om mer än bara en liten mängd. Det finns som exempel många fabriksanläggningar världen över där man pysslar med att härda oljor och kom inte och påstå att dessa anläggningar vid något tillfälle inte är i behov av att köpa in nya nickel-katalysatorer. Du kan förresten läsa mer om nickel nedan.
Dessutom skulle man ju kunna tänka sig att Saveggy skulle ha berättat för mig vad deras råvaruleverantörer heter, men nej, det måste jag antagligen fråga om i ett vändande mejl. Ska det behöva vara såhär krångligt?
ICA-gruppen kör samma standardsvar som Saveggy.
Men jag skickade även frågor till Livsmedelsverket och AAK som tillverkar härdade oljor.
Livsmedelsverket svarar att ”Exakt hur en del av processen går till vid en produktion är det livsmedelsproducenten som ska kunna besvara. Det kan vara olika för olika producenter hur de framställer sina produkter. Livsmedelslagstiftningen är flexibel, vilket innebär att den inte är så detaljerad att den beskriver exakt vad som ska göras i olika tillverkningsprocesser. Det är livsmedelsföretagarens ansvar att kunna visa på att den metod, de rutiner, den utrustning och de ämnen som den använder i produktionen leder till att de livsmedel som du som konsument köper är säkra att äta.” Jaha, men det var väl bra att jag fick vetskap om detta.
Så jag kontaktade AAK med mina frågor.
Men hör och häpna! AAK som tillverkar härdade oljor kan inte (eller vill inte) svara på frågor om hur proceduren för att härda oljor går till och kan heller inte guida mig i riktning om vem som kan hjälpa mig. Så himla snoopet! Jag känner mig lite dragen vid näsan eftersom de sitter på all kunskap om produktionsprocessen. Vad tänker du som läser detta?
Svaret från AAK lyder;
Hej Carina,
Tack för Ditt mail.
Jag har pratat med några kollegor angående Ditt mail men tyvärr så kan vi inte svara på frågorna. Vi kan tyvärr inte heller guida Dig i riktningen om vem som kan hjälpa Dig.
Ursäkta att jag inte kan vara till en bättre hjälp
Mvh
XXX
Jag frågade Livsmedelsverket vad det kunde bero på att AAK inte kan svara på mina frågor och fick då följande svar: ”Det var trist att höra att de inte kunde besvara dina frågor. Företagen är skyldiga att redovisa säkerheten för myndigheter, men de behöver inte lämna ut tekniska specifikationer till privatpersoner. Om företaget inte vill lämna ut några tekniska specifikationer till dig och om du vill ha information och hur en tillverkningsprocess går till kan ett tips vara att du söker efter litteratur för olika processtekniker.”
Och med detta får jag tyvärr nöja mig och jag kan tyvärr inte heller ställa frågor om vilka hälsorisker som förekommer inom industrin som härdar matoljor eftersom AAK inte finns tillgängliga i frågan.
I det här sammanhanget kan det vara bra att känna till att KRAV förbjuder att fett behandlas kemiskt genom härdning eller omestring.
När jag ställer frågor om hur härdningsprocessen går till så har Saveggy ett standardsvar tillhands ”Vid härdning av flytande oljor används livsmedelsgodkänd nickel-katalysator, som är en vedertagen process inom livsmedelsindustrin. Den nickelmängd som används är oerhört liten och filtreras bort i senare steg. Frågor om energianvändning eller råvaruutvinning i tidigare led är det våra råvaruleverantörer som kan svara på.”
”… den mängd som används är oerhört liten…” sa 100 miljoner världen över som på något vis använder / äter härdade oljor. Vad jag menar är att i det stora hela handlar det om mer än bara en liten mängd. Det finns som exempel många fabriksanläggningar världen över där man pysslar med att härda oljor och kom inte och påstå att dessa anläggningar vid något tillfälle inte är i behov av att köpa in nya nickel-katalysatorer. Du kan förresten läsa mer om nickel nedan.
Dessutom skulle man ju kunna tänka sig att Saveggy skulle ha berättat för mig vad deras råvaruleverantörer heter, men nej, det måste jag antagligen fråga om i ett vändande mejl. Ska det behöva vara såhär krångligt?
ICA-gruppen kör samma standardsvar som Saveggy.
Men jag skickade även frågor till Livsmedelsverket och AAK som tillverkar härdade oljor.
Livsmedelsverket svarar att ”Exakt hur en del av processen går till vid en produktion är det livsmedelsproducenten som ska kunna besvara. Det kan vara olika för olika producenter hur de framställer sina produkter. Livsmedelslagstiftningen är flexibel, vilket innebär att den inte är så detaljerad att den beskriver exakt vad som ska göras i olika tillverkningsprocesser. Det är livsmedelsföretagarens ansvar att kunna visa på att den metod, de rutiner, den utrustning och de ämnen som den använder i produktionen leder till att de livsmedel som du som konsument köper är säkra att äta.” Jaha, men det var väl bra att jag fick vetskap om detta.
Så jag kontaktade AAK med mina frågor.
Men hör och häpna! AAK som tillverkar härdade oljor kan inte (eller vill inte) svara på frågor om hur proceduren för att härda oljor går till och kan heller inte guida mig i riktning om vem som kan hjälpa mig. Så himla snoopet! Jag känner mig lite dragen vid näsan eftersom de sitter på all kunskap om produktionsprocessen. Vad tänker du som läser detta?
Svaret från AAK lyder;
Hej Carina,
Tack för Ditt mail.
Jag har pratat med några kollegor angående Ditt mail men tyvärr så kan vi inte svara på frågorna. Vi kan tyvärr inte heller guida Dig i riktningen om vem som kan hjälpa Dig.
Ursäkta att jag inte kan vara till en bättre hjälp
Mvh
XXX
Jag frågade Livsmedelsverket vad det kunde bero på att AAK inte kan svara på mina frågor och fick då följande svar: ”Det var trist att höra att de inte kunde besvara dina frågor. Företagen är skyldiga att redovisa säkerheten för myndigheter, men de behöver inte lämna ut tekniska specifikationer till privatpersoner. Om företaget inte vill lämna ut några tekniska specifikationer till dig och om du vill ha information och hur en tillverkningsprocess går till kan ett tips vara att du söker efter litteratur för olika processtekniker.”
Och med detta får jag tyvärr nöja mig och jag kan tyvärr inte heller ställa frågor om vilka hälsorisker som förekommer inom industrin som härdar matoljor eftersom AAK inte finns tillgängliga i frågan.
I det här sammanhanget kan det vara bra att känna till att KRAV förbjuder att fett behandlas kemiskt genom härdning eller omestring.
Härdning är en teknik som används i livsmedelsindustrin för att göra fettet hårdare så att produkterna får önskad sprödhet, fasthet och smältpunkt. Livsmedelsverket
Lite härdad olja har väl ingen betydelse
Hydrerade (härdade) oljor framställs med hjälp av vätgas och en nickelkatalysator – det är vanligt med Raneynickel, men det nämns också att det vanligaste är att metallsalterna prepareras på en bärare (s.k supported nickel catalysts) av till exempel kiseldioxid, kiselgur eller aluminiumoxid. Du kan läsa mer om hur vätgas tillverkas nedan. (Källa och källa)
Nickel och aluminium är billiga råmaterial och kostnaden för att till exempel framställa Raneynickel är låg. (Källa) Kanonbra för industrin, tänker jag.
Men hur tillverkas allt det här? Och måste man inte ha kunskap om detta för att alls kunna göra någon jämförelse med den biobaserade plasten som redan finns tillgänglig för produktion?
Nickel och aluminium är billiga råmaterial och kostnaden för att till exempel framställa Raneynickel är låg. (Källa) Kanonbra för industrin, tänker jag.
Men hur tillverkas allt det här? Och måste man inte ha kunskap om detta för att alls kunna göra någon jämförelse med den biobaserade plasten som redan finns tillgänglig för produktion?
Hur tillverkas vätgas?
Vätgas framställs från till exempel fossila bränslen som till exempel koks eller naturgas eller elektrolys av vatten. I produktionen kan en nickelkatalysator användas vid 800 °C. Men vätgas produceras också kommersiellt som en biprodukt av kemiska processer (eten, styren, MTBE (Metyl-tertbutyleter) etc.) eller bensintillverkning.
Det är till och med så att vid tillverkning av så kallad grön vätgas så kan själva produktionen vara energikrävande! Samtidigt menar Naturvårdsverket att ”Vätgas spelar en allt viktigare roll i Sveriges omställning till fossilfri energi.”
Ja, det finns tydligen många sätt att framställa vätgas och hur i all sin dar ska jag som konsument hämta in mer kunskap om hur den vätgas som används vid härdning av rapsolja framställs om jag inte får svar på mina frågor som jag ställer till berörda företag? (Källa , källa , källa och källa)
Det är till och med så att vid tillverkning av så kallad grön vätgas så kan själva produktionen vara energikrävande! Samtidigt menar Naturvårdsverket att ”Vätgas spelar en allt viktigare roll i Sveriges omställning till fossilfri energi.”
Ja, det finns tydligen många sätt att framställa vätgas och hur i all sin dar ska jag som konsument hämta in mer kunskap om hur den vätgas som används vid härdning av rapsolja framställs om jag inte får svar på mina frågor som jag ställer till berörda företag? (Källa , källa , källa och källa)
Olika sorters bärare för nickel
Kiselgur är en bergart som innehåller naturlig kiseldioxid medans industriellt tillverkad kiseldioxid tillverkas syntetiskt. Hur den tillverkas har jag inte grävt i, men det kanske du som läser skulle kunna göra? Aluminiumoxid tillverkas från Bauxit och det är ingen rolig historia. Du kan läsa mer om processen lite längre ner i detta inlägget.
Vad är Raneynickel?
Raneynickel används även i andra industriella processer och fås från en nickel-aluminium-legering som behandlas med koncentrerad natriumhydroxid. Själva legeringen (metallblandningen) framställs genom att man smälter nickel och aluminium i en högtemperaturugn vilket sedan kyls ner och krossas till finkorniga partiklar. (Källa och källa)
Nickel som används vid framställningsprocessen av Raneynickel är cancerframkallande (grupp 2B). Och vill det sig riktigt illa och fabriksarbetaren andas in de fina oxiderade aluminiumpartiklarna så kan han tyvärr råka ut för så kallad aluminiumlunga (aluminiumpneumokonios) – sällsynt men risken finns. Enligt IARC klassas nickelföreningar som grupp 1, det vill säga cancerframkallande. (Källa, källa, källa, källa, källa och källa)
Nickel som används vid framställningsprocessen av Raneynickel är cancerframkallande (grupp 2B). Och vill det sig riktigt illa och fabriksarbetaren andas in de fina oxiderade aluminiumpartiklarna så kan han tyvärr råka ut för så kallad aluminiumlunga (aluminiumpneumokonios) – sällsynt men risken finns. Enligt IARC klassas nickelföreningar som grupp 1, det vill säga cancerframkallande. (Källa, källa, källa, källa, källa och källa)
Hur utvinns nickel?
Nickel utvinns till exempel ur sulfid- eller lateritmalm. Processen ser olika ut beroende på vilken malm det handlar om – det kan vara krossning, malning och flotation. Därefter smälts och raffineras nickeln. Men det kan också innebära upphettning med hög temperatur i ugn eller kemiska processer. Hela grejen går ut på att separera nickeln från de andra komponenterna, såsom järn, svavel och andra föroreningar. (Källa, källa och källa)
Nyligen genomförde IVL – Svenska Miljöinstitutet en nationell screening av vattnet vid fyra gruvor i Sverige för att få ett hum om förekomsten av flotationskemikalier i ytvattnet. Dessa kemikalier används för att separera och koncentrera värdefulla mineraler (ex. nickel). IVL skriver att ”Kemikalierna är giftiga för vattenlevande organismer och kan utgöra en risk för nedströms akvatiska ekosystem.” Men studien visar att ”… de flesta halter faktiskt var relativt låga ur miljösynpunkt.” Man menar dock att det behövs återkommande provtagningar och fler ekotoxikologiska studier för att man ska kunna bedöma riskerna mer säkert.
Tja, jag kan ju förstås inte sluta grubbla på 1) hur många gruvor finns det världen över och 2) hur stora mängder flotationskemikalier är i omlopp samt 3) har det gjorts någon screening runt om i världen såsom i Sverige? Jag menar, är flotationskemikalier inte lika förödande för vattenlevande organismer utomlands i de länder där nickel bryts?
Fotavtrycket från nickelbrytning kan vara 4 till 500 gånger större än tidigare rapporterat (beroende på gruvplatsen) och därmed har miljöpåverkan från nickelprodukter underskattats. Dessutom bildas det restavfall vid bearbetningen av malmen, men det har man tydligen börjat omvärdera och forskning visar på att man kan utvinna värdefulla metaller ur restavfallet. (Källa och källa)
Nickelbrytning påverkar den biologiska mångfalden och ger upphov till vattenföroreningar, avskogning och hälsoproblem för människor som bor i närheten. Dessutom krävs det mycket energi samtidigt som det vid smältning av lateritmalm ger koldioxidutsläpp och vid sulfidsmältning genereras det svaveldioxid. (Källa, källa, källa och källa)
Nickel Institute (Global sammanslutningen av ledande producenter av primär nickel) skriver att ”Omkring 68 % av allt nickel som finns tillgängligt från konsumentprodukter återvinns och påbörjar en ny livscykel, ytterligare 15 % går in i kolstålskretsloppet. Cirka 17 % hamnar dock fortfarande på deponier, främst i metallvaror och i avfall från elektrisk och elektronisk utrustning.” (Källa)
ICA och Saveggy menar att nickeln som används vid produktionen av den härdade oljan filtreras bort i ett senare steg i processen. Det är ju åtminstone bra att veta att jag som konsument inte utsätts för nickel. Att miljön drabbas, ja hur ska vi tänka där?
Och som sagt efter ett antal cykler krävs det att nickelkatalysatorn faktiskt byts ut och då finns det företag som har specialiserat sig på att återvinna metallen. Det här är ju jättebra eftersom det bidrar till mindre gruvdrift vilket såklart är en miljövinst. Men olika åtgärder krävs för att kunna extrahera metallerna från bärarmaterialet och då används kemikalier som till exempel svavelsyra alternativt höga temperaturer. (Källa och källa)
Det är nu det börjar kännas som ett moment 22, för i återvinningsprocessen som beskrivs ovan används svavelsyra och även i produktionen av svavelsyra används katalysatorer av ädelmetaller såsom platina och vanadin. Återigen handlar det om gruvdrift och miljöförstöring. (Källa, källa, källa och källa)
Mina tankar går också till fabriksarbetaren som faktiskt befinner sig i en miljö som inte är riktigt vettig att befinna sig i – exponering för nickel genom inandning av dammpartiklar eller genom hudkontakt. Damm vid nickelraffinaderier kan till exempel leda till ökad risk för lung- och näscancer. Inandning av metalliskt nickel och nickelföroreningar kan ge nedsatt lungfunkton och astma. (Källa)
Nyligen genomförde IVL – Svenska Miljöinstitutet en nationell screening av vattnet vid fyra gruvor i Sverige för att få ett hum om förekomsten av flotationskemikalier i ytvattnet. Dessa kemikalier används för att separera och koncentrera värdefulla mineraler (ex. nickel). IVL skriver att ”Kemikalierna är giftiga för vattenlevande organismer och kan utgöra en risk för nedströms akvatiska ekosystem.” Men studien visar att ”… de flesta halter faktiskt var relativt låga ur miljösynpunkt.” Man menar dock att det behövs återkommande provtagningar och fler ekotoxikologiska studier för att man ska kunna bedöma riskerna mer säkert.
Tja, jag kan ju förstås inte sluta grubbla på 1) hur många gruvor finns det världen över och 2) hur stora mängder flotationskemikalier är i omlopp samt 3) har det gjorts någon screening runt om i världen såsom i Sverige? Jag menar, är flotationskemikalier inte lika förödande för vattenlevande organismer utomlands i de länder där nickel bryts?
Fotavtrycket från nickelbrytning kan vara 4 till 500 gånger större än tidigare rapporterat (beroende på gruvplatsen) och därmed har miljöpåverkan från nickelprodukter underskattats. Dessutom bildas det restavfall vid bearbetningen av malmen, men det har man tydligen börjat omvärdera och forskning visar på att man kan utvinna värdefulla metaller ur restavfallet. (Källa och källa)
Nickelbrytning påverkar den biologiska mångfalden och ger upphov till vattenföroreningar, avskogning och hälsoproblem för människor som bor i närheten. Dessutom krävs det mycket energi samtidigt som det vid smältning av lateritmalm ger koldioxidutsläpp och vid sulfidsmältning genereras det svaveldioxid. (Källa, källa, källa och källa)
Nickel Institute (Global sammanslutningen av ledande producenter av primär nickel) skriver att ”Omkring 68 % av allt nickel som finns tillgängligt från konsumentprodukter återvinns och påbörjar en ny livscykel, ytterligare 15 % går in i kolstålskretsloppet. Cirka 17 % hamnar dock fortfarande på deponier, främst i metallvaror och i avfall från elektrisk och elektronisk utrustning.” (Källa)
ICA och Saveggy menar att nickeln som används vid produktionen av den härdade oljan filtreras bort i ett senare steg i processen. Det är ju åtminstone bra att veta att jag som konsument inte utsätts för nickel. Att miljön drabbas, ja hur ska vi tänka där?
Och som sagt efter ett antal cykler krävs det att nickelkatalysatorn faktiskt byts ut och då finns det företag som har specialiserat sig på att återvinna metallen. Det här är ju jättebra eftersom det bidrar till mindre gruvdrift vilket såklart är en miljövinst. Men olika åtgärder krävs för att kunna extrahera metallerna från bärarmaterialet och då används kemikalier som till exempel svavelsyra alternativt höga temperaturer. (Källa och källa)
Det är nu det börjar kännas som ett moment 22, för i återvinningsprocessen som beskrivs ovan används svavelsyra och även i produktionen av svavelsyra används katalysatorer av ädelmetaller såsom platina och vanadin. Återigen handlar det om gruvdrift och miljöförstöring. (Källa, källa, källa och källa)
Mina tankar går också till fabriksarbetaren som faktiskt befinner sig i en miljö som inte är riktigt vettig att befinna sig i – exponering för nickel genom inandning av dammpartiklar eller genom hudkontakt. Damm vid nickelraffinaderier kan till exempel leda till ökad risk för lung- och näscancer. Inandning av metalliskt nickel och nickelföroreningar kan ge nedsatt lungfunkton och astma. (Källa)
Hur utvinns aluminium?
Aluminium då? Ja, varifrån kommer egentligen aluminium?
Aluminium utvinns ur bauxit som krossas och mals och därefter raffineras. Malmen transporteras till fabriken där den bearbetas till aluminiumoxid med hjälp natriumhydroxid och kalk under hög temperatur och tryck – det här kallas för Bayerprocessen. Därefter transporteras den raffinerade aluminiumoxiden till annan fabrik där den omvandlas till aluminium genom elektrolys. Först då kan aluminiumet bli till olika produkter. (Källa, källa och källa)
Produktion av aluminium är en mycket energikrävande process. (Källa, källa och källa)
Aluminium har inte klassificerats med avseende på cancerframkallande egenskaper; däremot har ”aluminiumproduktion” klassificerats som cancerframkallande för människor av International Agency for Research on Cancer (IARC). Aluminiumraffinaderiarbetare kan exponeras för aluminiumhydroxid i Bayerprocessen, och ”för luftburna partiklar med varierande sammansättning...” (Källa och källa)
Kanske någon därute hojtar att aluminium går minsann att återvinna! Självklart går aluminium att återvinna men frågan är om återvunnen aluminium används vid produktionen av aluminiumoxid som sedan används till nickelkatalysatorn. Jag skickade frågan till RISE som skrev en artikel om cirkulärt aluminium. Men de kunde tyvärr inte ge mig något svar eftersom de inte jobbar med den frågan. Du som läser skulle kunna skicka frågan vidare till en expert, för det hade jag gärna velat veta.
Aluminium utvinns ur bauxit som krossas och mals och därefter raffineras. Malmen transporteras till fabriken där den bearbetas till aluminiumoxid med hjälp natriumhydroxid och kalk under hög temperatur och tryck – det här kallas för Bayerprocessen. Därefter transporteras den raffinerade aluminiumoxiden till annan fabrik där den omvandlas till aluminium genom elektrolys. Först då kan aluminiumet bli till olika produkter. (Källa, källa och källa)
Produktion av aluminium är en mycket energikrävande process. (Källa, källa och källa)
Aluminium har inte klassificerats med avseende på cancerframkallande egenskaper; däremot har ”aluminiumproduktion” klassificerats som cancerframkallande för människor av International Agency for Research on Cancer (IARC). Aluminiumraffinaderiarbetare kan exponeras för aluminiumhydroxid i Bayerprocessen, och ”för luftburna partiklar med varierande sammansättning...” (Källa och källa)
Kanske någon därute hojtar att aluminium går minsann att återvinna! Självklart går aluminium att återvinna men frågan är om återvunnen aluminium används vid produktionen av aluminiumoxid som sedan används till nickelkatalysatorn. Jag skickade frågan till RISE som skrev en artikel om cirkulärt aluminium. Men de kunde tyvärr inte ge mig något svar eftersom de inte jobbar med den frågan. Du som läser skulle kunna skicka frågan vidare till en expert, för det hade jag gärna velat veta.
Rödslam och miljörisker
Ytterligare något som är intressant när det gäller just aluminiumutvinning är att det i den här processen bildas något som kallas för rödslam. Rödslam är den del av bauxiten som inte löses i natriumhydroxidlösningen. Det här kanske inte är så oviktigt – tänk att aluminium faktiskt utvinns i stora raffinaderianläggningar och då är det kanske inte alls så konstigt att det bildas väldigt mycket avfall.
Amerikanska EPA skriver att ”Det finns uppskattningsvis tre miljarder ton bauxitrester på både aktiva och äldre bearbetningsplatser.” Och vet du, det här avfallet kan innehålla något som kallas för TENORM (Technologically Enhanced Naturally Occurring Radioactive Material). Enkelt förklarat handlar det om att naturligt förekommande radioaktivitet från uran, torium, radium i bauxitmalmer koncentreras under raffineringsprocessen. Man kanske ska fundera lite över detta, tänker jag. (Källa)
Föroreningar sprider sig till grundvattnet vilket påverkar människors hälsa samt vattenlevande organismer. Föroreningarna sprider sig till jordbruksmark – påverkar mikroberna och hämmar växternas tillväxt – slammet ansamlas i växtvävnader, transporteras genom näringskedjan och påverkar människors hälsa. Föroreningarna sprider sig upp i atmosfären och hämmar växters tillväxt. (Källa)
Därför måste raffinaderierna se till att minska miljöpåverkan och det snackas om återvinning, men internationellt återanvänds endast cirka 2–3 % av bauxitrester på ett produktivt sätt, enligt EPA. Det verkar som att deponering är den vanligaste metoden för att göra sig av med rödslam – avfallet deponeras på ett avsett område och täcks med jord eller andra material för att förhindra utsläpp av skadliga ämnen i miljön. Forskning pågår om hur rödslam bäst kan tas omhand. (Källa, källa, och källa)
Amerikanska EPA skriver att ”Det finns uppskattningsvis tre miljarder ton bauxitrester på både aktiva och äldre bearbetningsplatser.” Och vet du, det här avfallet kan innehålla något som kallas för TENORM (Technologically Enhanced Naturally Occurring Radioactive Material). Enkelt förklarat handlar det om att naturligt förekommande radioaktivitet från uran, torium, radium i bauxitmalmer koncentreras under raffineringsprocessen. Man kanske ska fundera lite över detta, tänker jag. (Källa)
Föroreningar sprider sig till grundvattnet vilket påverkar människors hälsa samt vattenlevande organismer. Föroreningarna sprider sig till jordbruksmark – påverkar mikroberna och hämmar växternas tillväxt – slammet ansamlas i växtvävnader, transporteras genom näringskedjan och påverkar människors hälsa. Föroreningarna sprider sig upp i atmosfären och hämmar växters tillväxt. (Källa)
Därför måste raffinaderierna se till att minska miljöpåverkan och det snackas om återvinning, men internationellt återanvänds endast cirka 2–3 % av bauxitrester på ett produktivt sätt, enligt EPA. Det verkar som att deponering är den vanligaste metoden för att göra sig av med rödslam – avfallet deponeras på ett avsett område och täcks med jord eller andra material för att förhindra utsläpp av skadliga ämnen i miljön. Forskning pågår om hur rödslam bäst kan tas omhand. (Källa, källa, och källa)
Har gruvdriften någon betydelse?
Både nickel och aluminium utvinns alltså ur malm – genom gruvdrift.
Gruvdrift påverkar miljön genom landskapsförändringar och habitatförlust. Naturvårdsverket skriver att ”Genom sin flitiga användning av metaller har människan bidragit till att halterna i miljön ökat. I närheten av större metallindustrier har höga halter av tungmetaller mätts upp i marken, men de kan också spridas långa sträckor via luften.” (Källa, källa och källa)
För gruvarbetare utgör arbetet också en hel del risker såsom inandning av damm som kan orsaka lungsjukdom, giftig luft och brandfarliga gaser som kan orsaka kvävning med mera. (Källa)
Vi har ingen Bauxit i Sverige utan det utvinns i andra länder. I Sverige har man hittat nickelfyndigheter men i dagsläget bryts det inte någon nickel här. (Källa och källa)
Gruvdrift påverkar miljön genom landskapsförändringar och habitatförlust. Naturvårdsverket skriver att ”Genom sin flitiga användning av metaller har människan bidragit till att halterna i miljön ökat. I närheten av större metallindustrier har höga halter av tungmetaller mätts upp i marken, men de kan också spridas långa sträckor via luften.” (Källa, källa och källa)
För gruvarbetare utgör arbetet också en hel del risker såsom inandning av damm som kan orsaka lungsjukdom, giftig luft och brandfarliga gaser som kan orsaka kvävning med mera. (Källa)
Vi har ingen Bauxit i Sverige utan det utvinns i andra länder. I Sverige har man hittat nickelfyndigheter men i dagsläget bryts det inte någon nickel här. (Källa och källa)
Avfallshantering av metaller
Visste du förresten att nickel räknas till kategorin farligt avfall och att det klassificeras som ett CMR-ämne i kategori 2? Det gör inte plast. I mitt inlägg om inplastade gurkor kan du läsa mer om avfallshanteringen av plast.
För att kunna jämföra avfallet från Saveggys gurköverdrag med inplastade gurkor så har jag försökt att hitta information kring avfallshantering och återvinning av nickelkatalysatorer som specifikt används vid härdning av matoljor.
Det var inte enkelt! Jag hittar i princip ingenting om detta på nätet, inte ens forskning hittar jag. Det är som sagt inte lätt att bara vara en helt vanlig konsument med komplicerade frågor.
Först försökte jag ta reda på om återvunnen aluminium används vid tillverkning av nya nämnda katalysatorer. Jag skickade frågan till RISE som hade en artikel om cirkulärt aluminium. Men de kunde tyvärr inte ge mig något svar eftersom de inte jobbar med den frågan. Du som läser skulle kunna skicka frågan vidare till en expert, för det hade jag gärna velat veta.
När det gäller nickelåtervinning från förbrukade katalysatorer som specifikt används vid härdning av matoljor så kontaktade jag några metallåtervinningsföretag i Sverige. Men de kunde inte svara på mina frågor. De svarar dels att de ”har aldrig hört talas om att katalysatorer skulle användas te x inom livsmedelindustrin?, (Matolja)?” och dels att de ”endast återvinner katalysatorer som innehåller platina, palladium och rhodium”.
Som sagt, det är inte enkelt att som en helt vanlig konsument veta vilka återvinningsföretag man ska kontakta, men jag har lagt in mina frågor nedan och om du som läser skulle kunna hjälpa mig med dem så blir jag jätteglad!
För att kunna jämföra avfallet från Saveggys gurköverdrag med inplastade gurkor så har jag försökt att hitta information kring avfallshantering och återvinning av nickelkatalysatorer som specifikt används vid härdning av matoljor.
Det var inte enkelt! Jag hittar i princip ingenting om detta på nätet, inte ens forskning hittar jag. Det är som sagt inte lätt att bara vara en helt vanlig konsument med komplicerade frågor.
Först försökte jag ta reda på om återvunnen aluminium används vid tillverkning av nya nämnda katalysatorer. Jag skickade frågan till RISE som hade en artikel om cirkulärt aluminium. Men de kunde tyvärr inte ge mig något svar eftersom de inte jobbar med den frågan. Du som läser skulle kunna skicka frågan vidare till en expert, för det hade jag gärna velat veta.
När det gäller nickelåtervinning från förbrukade katalysatorer som specifikt används vid härdning av matoljor så kontaktade jag några metallåtervinningsföretag i Sverige. Men de kunde inte svara på mina frågor. De svarar dels att de ”har aldrig hört talas om att katalysatorer skulle användas te x inom livsmedelindustrin?, (Matolja)?” och dels att de ”endast återvinner katalysatorer som innehåller platina, palladium och rhodium”.
Som sagt, det är inte enkelt att som en helt vanlig konsument veta vilka återvinningsföretag man ska kontakta, men jag har lagt in mina frågor nedan och om du som läser skulle kunna hjälpa mig med dem så blir jag jätteglad!
Ris och ros
Saveggy rapporterar att ”Feedback i butik och konsumenter var övervägande positiv” och skriver att man nu ska skala upp produktionen.
Men vi är nog många som inte vill ha gurkor med en ingrediensförteckning. Naturligtvis av olika anledningar. Här har Sveriges Radio ett inslag om ICA Kvantum i Nässjö som fick plocka bort gurkorna ur sitt sortiment.
Kanske man också ska fundera på om gurkan kommer att serveras i offentliga kök såsom skolor? Och hur blir det på äldreboenden – äldre kanske har svårt att förstå att en gurka inte är en gurka längre. Används gurkan i butikens salladsbar? Och kommer jag som konsument kunna få information om vilken gurka som används när jag besöker restauranger?
Jag tänker att det är ju en del frågor som man kan fundera över, speciellt eftersom Saveggy planerar att utöka sin verksamhet. Man har nämligen redan prototyper för zucchini, aubergine, paprika och banan. Så som handeln med mat ser ut idag så känns det som att vi har ett stort systemfel – varför måste vi hålla oss med dessa kolossala volymer i handeln?
Varför måste man odla mer än man får sålt, jo för att systemet är uppbyggt kring att man inte kan leverera tillräckligt med grödor om de är “fula” grödor, så kallade klass 1-grödor. Och i årets Matbanksrapport så menar man att ”För att säkerställa att kunna leverera tillräckligt med varor som lever upp till normerna, så krävs i regel en systematisk överproduktion.” Alltså, för att säkerställa att en avtalad mängd klass 1 ska gå att leverera.
I årets Matbanksrapport kan man också läsa att ”Det storskaliga livsmedelssystemet leder inte bara till osäkerhet och livsmedelsförluster, utan även ekonomiska förluster för bönderna, samt stor miljöskada.” Så varför väljer man att börja i fel ände i vilket värdet ligger i att upprätthålla ett system som inte fungerar (läs; överproduktion)?
Och varför ställer vi inte om vår plastproduktion när det nu finns plast som kan komposteras och bli till ofarliga biprodukter, såsom vatten och koldioxid, utan att lämna kvar mikroplastrester? Den frågan har jag skrivit om i detta inlägg.
Men vi är nog många som inte vill ha gurkor med en ingrediensförteckning. Naturligtvis av olika anledningar. Här har Sveriges Radio ett inslag om ICA Kvantum i Nässjö som fick plocka bort gurkorna ur sitt sortiment.
Kanske man också ska fundera på om gurkan kommer att serveras i offentliga kök såsom skolor? Och hur blir det på äldreboenden – äldre kanske har svårt att förstå att en gurka inte är en gurka längre. Används gurkan i butikens salladsbar? Och kommer jag som konsument kunna få information om vilken gurka som används när jag besöker restauranger?
Jag tänker att det är ju en del frågor som man kan fundera över, speciellt eftersom Saveggy planerar att utöka sin verksamhet. Man har nämligen redan prototyper för zucchini, aubergine, paprika och banan. Så som handeln med mat ser ut idag så känns det som att vi har ett stort systemfel – varför måste vi hålla oss med dessa kolossala volymer i handeln?
Varför måste man odla mer än man får sålt, jo för att systemet är uppbyggt kring att man inte kan leverera tillräckligt med grödor om de är “fula” grödor, så kallade klass 1-grödor. Och i årets Matbanksrapport så menar man att ”För att säkerställa att kunna leverera tillräckligt med varor som lever upp till normerna, så krävs i regel en systematisk överproduktion.” Alltså, för att säkerställa att en avtalad mängd klass 1 ska gå att leverera.
I årets Matbanksrapport kan man också läsa att ”Det storskaliga livsmedelssystemet leder inte bara till osäkerhet och livsmedelsförluster, utan även ekonomiska förluster för bönderna, samt stor miljöskada.” Så varför väljer man att börja i fel ände i vilket värdet ligger i att upprätthålla ett system som inte fungerar (läs; överproduktion)?
Och varför ställer vi inte om vår plastproduktion när det nu finns plast som kan komposteras och bli till ofarliga biprodukter, såsom vatten och koldioxid, utan att lämna kvar mikroplastrester? Den frågan har jag skrivit om i detta inlägg.
Tycker du om det du läser?
Då kan du bjuda mig på en kopp kaffe.
Då kan du bjuda mig på en kopp kaffe.
