Matsvinn och klimatnytta

Om vi köper färre gurkor, blir det mindre matsvinn då?

Inlägget innehåller annonslänk från Gotland Originals

Gurköverdrag eller inte?

I oktober förra året presenterade Saveggy sitt plastfria växtbaserade gurköverdrag med vilket de vill minska gurksvinnet. När jag nu under flera månaders tid har fördjupat mig i produktionsprocessen för både härdade oljor och miljövänlig plast så är det uppenbart att båda processerna ställer till saker och ting – det ena fordrar gruvdrift och det andra fordrar en utbyggnad av vårt avfallssystem.

Samtidigt går hela den kolossala importapparaten helt emot mina tankar om en levande landsbygd och den småskalighet som vi och naturen egentligen mår bäst av. Just därför bestämde jag mig för att också skriva om REKO-ringar så att du får lite mer kött på benen och större förståelse för hur det fungerar att handla småskaligt – till förmån för de småproducenter som inte säljer sina produkter via ICA.

Det här är tredje delen i en serie av tre blogginlägg om gurköverdrag. Andra delen kan du läsa här.

Jag ser många kommentarer om att gurkan håller längre om den är inplastad men också om den är sprayad med Saveggys växtbaserade skydd såklart. På ICAs sida berättar man om att Saveggy ”… vill rädda grönsakerna och minska svinnet, men också göra det enkelt för konsumenten att välja bort plast...”

Att vi måste rädda grönsakerna beror, kan jag tänka mig, på att butikerna förstås köper in alldeles för stora mängder och att gurkan håller längre med plastöverdrag är det många som kan skriva under på. Jag får följande svar av ICA: ”En gurka som är helt oskyddad håller ungefär 3-4 dagar. Gurkor med plastfilm eller med Saveggys växtbaserade skydd håller ungefär 12-14 dagar.” Jaha, där ser man!

I min värld är plastfritt inte något problem. Problemet, tänker jag, uppstår förstås när gurkbergen i butikerna ska förvaras under längre tid. Det handlar inte om dig och mig utan om livsmedelsjättarna själva. Men ICA och andra stora aktörer kommer aldrig att köpa in färre gurkor och vi kommer aldrig att återgå till hur det var förr. Och det tycks bero på att vi konsumenter vill kunna köpa gurka året om.

ICA svarar att ”I dagsläget efterfrågar och förväntar sig en stor andel av ICA:s kunder att vi under hela året erbjuder många olika frukter och grönsaker i våra ICA-butiker, med andra ord inte bara under våren och sommaren då den svenska produktionen är som intensivast.”

Jag tänker att vårt globala livsmedelssystem så som det ser ut idag faktiskt suddar ut våra olika säsonger och jag kan inte låta bli att fundera över vad som faktiskt är hållbart i ett längre perspektiv. Är det att vi fortsätter producera i storpack – på enorma ytor, och därefter fraktar – längs enorma sträckor, eller hade det varit bättre om vi istället köper gurka i säsong eller åtminstone i mindre mängd? Hur gör andra länder? Och hur funkar det egentligen om man handlar gurka via REKO-ringar? Säljer de gurkor utan plast? Om det kan du läsa nedan.

I artikeln på ICAs sida tror Saveggys VD att ”… många kunder kommer känna ’det var på tiden’. De vet att plasten är ett problem och vill ha bättre alternativ…”

Och då kan jag förstås inte låta bli att fundera över att Saveggy i detta tycks anse att de kemikalier som används för att bespruta konventionellt odlad raps och havre, monokulturer, att den gruvdrift som sker vid utvinning av nickel och aluminium och som påverkar miljön negativt samt energikrävande industriella processer, är ett bättre alternativ. Du som läser det jag skriver, vad tänker du kring detta?

I detta menar ICA i sitt svar till mig att ”… Saveggys lösning ska ge en tydligt större klimatnytta än de resurser som krävs för att producera skyddet.”

Problemet är att varken ICA eller Saveggy kan svara på frågor om energiåtgången för härdad olja utan svarar bara att ”…Den nickelmängd som används filtreras bort i senare steg, och energin som går åt i processen återvinns till stor del.” Men hur mycket klimatnytta ger besprutad rapsolja då? Och hur mycket klimatnytta ger en fortsatt stadig tillgång på enorma mängder gurka? Och hur mycket klimatnytta ger fortsatt utvinning av metaller för användning vid härdning av matoljor?

Ny teknik och nya uppfinningar kan faktiskt vara bra men ärligt talat så vete katten om Saveggys nya gurköverdrag hör till den kategorin. Vad tycker du?

Alla vill vi väl skippa plasten helt och hållet, tänker jag. Men kanske inte på bekostnad av fjärilar och insekter som pollinerar och inte heller på bekostnad av gruvarbetarens hälsa?

Vad är REKO-ringar?

Vill du veta vem som har producerat din mat ska du handla din mat från en REKO-ring. Det är här du hittar den lille producenten som verkar utanför stormarknadens svär. Här säljer lokala producenter sina varor helt utan mellanhänder. Du handlar alltså direkt från en person istället från en grönsaksmonter på stormarknaden vilket gör att pengarna går till en svensk bonde. Och tänk så kort fraktsträcka gurkan får!

Man kan gå med i REKO-ringar på Facebook. Sök på REKO-ring och din ort eller en ort i närheten av där du bor. På deras Facebooksida hittar du information om när du kan beställa varor och var och när du kan hämta dem. När du handlar via en REKO-ring så görs köpet upp i förväg så att du enkelt kan hämta dina förbetalda varor.

När man handlar från en REKO-ring så får ju maten faktiskt också ett ökat värde. Jag tänker att det är ju inte alls lika lätt att kasta gammal mat vilket förstås bidrar till både klimatnytta och ett minskat matsvinn. Dessutom handlar du automatiskt i säsong. Men vill man handla gurka i säsong får man snällt vänta till maj månad.

Lite kul är det faktiskt att vinnarna av Kålrotsakademiens stora pris förra året gick till Sveriges REKO-ringar och att temat då var just säsong.

Kålrotsakademien har gjort en inventering på hur många REKO-ringar det finns och kommit fram till att de finns på 184 olika orter runtomkring i Sverige. Nu finns det också en hemsida som heter rekoplus.se – ett handelsverktyg för att underlätta handel på och i REKO-ringar i Sverige.

REKO-ringar är mötesplatser för producenter och konsumenter för att sälja och köpa lokal mat utan mellanhänder.

Varför är det dyrt att handla lokalproducerat?

Man kan tycka att det skulle vara billigare att handla direkt från bonden som i princip ligger vägg i vägg med där man bor – som dessutom säljer sina produkter utan mellanhänder.

Allt handlar om hur mycket vi har i plånboken – tyvärr. Tänk om alla hade möjlighet att handla lokalt, vilken vinst det skulle vara! Men så ser det inte ut i verkligheten.

Maten på ICA är billigare eftersom de har möjlighet att köpa in större mängd och därmed har de också möjlighet att pressa priserna. Men det handlar också om att odlarna som säljer in gurkorna till ICA har större ytor att odla gurkorna på vilket såklart ger större skörd. Det här kan en liten lokal odlare aldrig konkurrera med. Dessutom kostar hanteringen kanske också mer för den lille producenten – manuell process istället för automatiserade system, handplockning tar fler arbetstimmar i anspråk, dyrare transporter osv.

Sara Bäckmo beskriver väldigt bra hur allting samverkar när man som konsument väljer att stötta lokal produktion.

Kan man köpa gurkor utan plast?

Självklart kan man köpa gurkor utan plast! Man kan till exempel handla oplastade gurkor hos gårdsbutiker. Hur det fungerar via REKO-ringar är lite oklart. Jag hörde av mig till olika REKO-ringars kontaktpersoner och ställde frågan till dem, men de var inte alls intresserade av att hjälp mig utan uppmanade mig att själv kontakta småproducenter. Tänkte man att jag skulle begära medlemskap i massor av REKO-ringar? Hmm…

Hur som helst försökte jag komma i kontakt med småproducenter via mitt nätverk på LinkedIn. Inte en endaste kommentar fick jag på det inlägget, men jag kontaktade även olika kommuner och fick kontakt med en liten odlare. Svaren kan du läsa lite längre ner i inlägget.

Frågan om gurköverdrag går att följa lite varstans och då såg jag någon kommentar från personer som bor i Frankrike, i vilken de skrev att det där säljs gurkor utan plast. Motargumentet var att Frankrike är självförsörjande på gurkor. Tja, i Sverige odlar vi ju också gurkor. Så frågan är ju varför man i Frankrike kan sälja gurkan utan plast medans vi i Sverige plastar in gurkor som odlas här?

Enda anledningen till inplastningen som jag ser det är att butikerna köper in ett alldeles för stort lager och att det då är vettigt att plasta in gurkan för att som sagt, minska svinnet.

Ett annat perspektiv är att det inte säljs krokiga gurkor på stormarknaden. Jag har i alla fall inte sett några. Har du? På bloggen Taffel läste jag ett bra inlägg om just ”fula” grönsaker. Slutklämmen i artikeln var så bra! – ”Gurkor består som ni vet av nära nittiosju procent vatten som då det dunstar därmed får gurkan att tappa vikt. Det gäller för mellanleden att hindra att tonvis med gurkor “försvinner” genom att plasta in dem så att de kan säljas i kilopris utan att lätta. Och hur plastar man egentligen en krokig gurka?”

Annons

Hos Gotland Originals hittar du bivaxdukar tillverkade av bivax, tallkåda och ekologiskt GOTS / OEKO-TEX certifierat bomullstyg.

Hur förvarar man gurkor utan plast?

Ja, hur kan små gårdsbutiker, torghandlare och små producenter sälja gurkor utan plast? Och hur i all sin dar klarar man av att förvara dem utan plast?

Som sagt så kontaktade jag olika kommuner och fick då kontakt med en lokal producent som säljer gurkor utan plastskydd. Leverans sker 1-3 dagar efter skörd och man menar att det inte är några problem med hållbarheten – ”gurkorna brukar kunna ligga framme på köksbänken i minst en vecka utan problem.”

Jag såg ett tips om att man (om man odlar själv) kan hälla lite vatten i ett glas eller en matlåda och ställa gurkorna på högkant i det. Farbror Grön skriver att de förvarar sina gurkor i rumstemperatur några dagar, ja till och med upp till en vecka. Vanligtvis rekommenderas att förvara gurkor svalt, i cirka 12-15 grader och Livsmedelsverket skriver att gurka trivs i rumstemperatur.

En tanke som dök upp var om man skulle kunna förvara gurkan i en bivaxduk. Så jag hörde av mig till några företag som tillverkar och säljer bivaxdukar. Man skulle kunna säga att Saveggys härdade oljeöverdrag känns lite överreklamerat för det går alldeles utmärkt att förvara gurka i en bivaxduk! Räkna med en hållbarhet på cirka 7-14 dagar. Dessutom håller sig en bivaxduk i upp till två år! Ja, där ser man! Ett tips till ICA för lite extra merförsäljning – köp in bivaxdukar och exponera dem vid gurkan 😉

Man skulle kunna säga att Saveggys härdade oljeöverdrag känns lite överreklamerat för det går alldeles utmärkt att förvara gurka i en bivaxduk!

Avslutande ord

Tänk dig nu att enbart när det gäller livsmedel så härdas varje år många ton flytande vegetabiliska oljor och fröoljor till matfett och matsfettliknande produkter världen över. Som kontrast till detta (trodde jag!) står utvecklingen av hållbar biobaserad / bionedbrytbar plast som är komposterbar.

Men kan du tänka dig! att vi inte ens är i närheten av att bygga upp ett vettigt avfallssystem som på riktigt kan ta hand om den här sortens plast! Trots att EU delar ut bidrag för bland annat effektivare återvinningsprocesser och minskning av växthusgaser. Men nä nä, avfall ligger bara på femte plats på en skala av 10 av beviljade anslag, medans eldrivna fordon ligger nästan i topp.

Vi är 10 miljoner människor i Sverige som skulle kunna kasta biobaserad komposterbar plast bland matavfallet och därmed bidra till en cirkulär produktion medans (i alla fall enligt Googles AI) studier visar att elbilsägande är starkt kopplat till högre inkomst. Och enligt SCB har trenden med nyregistrerade elbilar minskat sedan 2023. Men om fyra år beräknas att vi har 3 000 000 laddbara fordon i Sverige. Det är alltså 3 % av 10 miljoner. Men det är detta man beviljar flest anslag till, inte en utbyggd avfallsinfrastruktur. (Källa och källa)

Man skulle kunna säga att en cirkulär framställning av komposterbar plast inte är prioriterad trots att den är vettig – kompostering lämnar nämligen bara kvar vatten, koldioxid CO₂ och lite biomassa.

Samtidigt känns det förstås litegrann som att vi väljer mellan pest eller kolera. Ingenting är egentligen bra. Det bästa är ju helt plastfritt och säsongsköp förstås.

Även om metaller används för att tillverka mobiler, solceller, elbilar och flygplan så är det väl ändå ganska onödigt att inkludera helt naturliga gurkor i hela den här processen. Och hade man låtit bli både plast och härdade oljor så hade man ju sluppit allt vad återvinning av gurkskydd heter. Men den framtiden är inte möjlig i vår alltmer globaliserade värld.

Själv hade jag föredragit att gurkan var plastfri, men i jämförelse så känns det som att det kvittar vilket gurköverdrag man väljer – härdat oljeskydd eller biobaserade plaster – om man enbart är ute efter att minska plastavfallet och mikroplaster. Jo, man kan faktiskt slippa mikroplaster med biobaserad plast.

Efter allt jag har läst så känner jag trots allt att klimatnyttan (som Saveggys gurkskydd är tänkta att ge) rimligen borde vara något bättre med biobaserad komposterbar plast (certifiering EN 13432). Och jag kan inte bli kvitt tanken på att Saveggys oljeskydd trots allt är en form av försköning, för det går inte att räkna bort bekämpningsmedel, gruvdrift och utvinning av både nickel och aluminium vilket används vid härdningen av rapsoljan.

Borde vi kanske hantera problemet på ett annat sätt?

Ett par slutord om matsvinn

Jag menar att hela livsmedelsystemet är ju uppåt väggarna (läs: matsvinn deluxe).

Att ändra på vårt köpbeteende är ju inte enkelt när man måste ta bilen till ett stort köpcentrum för att göra sitt inköp hos storhandlare som till exempel ICA MAXI eller WILLYS. Det hade varit väldigt mycket enklare att bara kunna springa ner till den lille handlaren på hörnan (eller för den delen lanthandeln ute på landsbygden). Då skulle man kunna handla mindre mängd åt gången och handlaren behöver inte heller hålla så stora lager – det ligger ju kanske också nära till hands att lanthandeln säljer lokalproducerade grödor, tänker jag.

En liten men inte så obetydlig parentes: Och om vi dessutom hade kunnat handla kött över disk som förr i tiden så hade mycket av köttet inte heller behövt vara inplastat. Men det är förstås min egen lilla lekmannatolkning och små butiker ute på landsbygden är ju bara ett minne blott. Hur tänker du när det gäller just detta?

Apropå just matsvinn så tycker jag mig allt som oftast se att bördan läggs på oss konsumenter, men jag filurar på om det inte i själva verket är så att det är inom livsmedelssystemet – storhandlare och livsmedelsindustrin – som det största matsvinnet uppstår. I alla fall skriver IVL – Svenska Miljöinstitutet att hushållen står för knappt hälften av matsvinnet medans ”… större delen av matsvinnet kastas tidigare i livsmedelskedjan; i jordbruket, industri, butiker och restauranger.”

Och då tänker jag att varför i hela världen förebygger man inte svinnet genom att tagga ner både den storskaliga produktionen, tillverkningen och inköpen? Det skulle väl vara överlägset bäst!

Jag kanske inte tänker så himla fel, för på SLUs sida kan man läsa om ett nytt internationellt forskningsprojekt som ska undersöka hur lokala lösningar kan stärka beredskapen. I artikeln står det att ”De stora systemen är väldigt effektiva i normalläge, men också känsliga för störningar. Småskaliga, lokala initiativ kan ofta anpassa sig snabbare...”. Projektet finansieras av Svenska institutet. ”Under två år ska forskare och organisationer i Litauen, Lettland, Polen och Ukraina undersöka hur korta livsmedelskedjor kan bidra till ökad motståndskraft.”, står det i artikeln.

Men tills projektet är avslutat så vete katten om vi kommer trappa ner vår storskaliga produktion. Istället kommer det säkert som amen i kyrkan dyka upp nya industriella åtgärder på marknaden så att vi kan omvandla svinnet till nya produkter.

Dessa nya verksamheter (t ex nya hudvårdsprodukter) måste ju kunna tillverkas för annars blir saker och ting värre (!) och om vi då stryper tillgången till råvarorna (matsvinnet) så kan dessa nya innovationer lika gärna läggas ner. Min framtidsspaning är att matsvinnet kommer att fortsätta i all evighet för det finns ingen storindustri som vill tjäna mindre – varje år ska vinsten maximeras och bli ännu större än föregående år.

Jag tänker att så som handeln med mat ser ut idag (stor och global) så känns det som att vi har ett stort systemfel. Gunnar Rundgren har skrivit en bra artikel om det här.

Att folk som dumpstrar kan plocka hem så mycket mat som de gör samtidigt som Svensk Dagligvaruhandel skriver att ”Butikerna jobbar aktivt för att bara beställa så mycket varor som efterfrågas.” är ju också helt galet. Eller vad tycker du?

Jag förstår naturligtvis att allt inte är sådär svart eller vitt och att när butiken gör sin veckobeställning så handlar det om uppskattning snarare än att ”vi vet minsann exakt hur mycket våra kunder komma handla just den här veckan.” Och jag förstår att svinn bland annat uppstår när grönsaker ligger och ruttnar i butiken. Det jag istället vill pinpointa är att svinnet kanske hade blivit mindre om vi hade haft många småhandlare som kände sin lilla kundkrets och att vi hade handlat i säsong.

Ett bra exempel på just detta att skippa gurkköpet under vinterhalvåret är förskolan som gjorde just detta.

Saveggys mission är att minska avfallet. Det är inte så att jag inte förstår idén men den globala handeln med mat vi har idag tycker jag inte alls om. För att minska avfallet borde man ju rimligtvis börja i andra änden eller möjligen börja använda biobaserad komposterbar plast.

Jag läste nyss ett nytt Saveggyinlägg om bananer och kände att vi är helt ur kurs och att jag inte alls vill vara med och stötta ett sådant system. Jag tycker att det är helt fel väg att gå att bygga ett system som är avhängigt av gruvdrift för att vi alls ska kunna stävja det matsvinn som vi själva ligger bakom från allra första början.

Jag förstår naturligtvis att det finns många olika verksamheter som måste kunna drivas globalt, men all mat som vi själv kan odla och hantera, är det inte rimligt att vi står för vår egen självförsörjning? Hade matsvinnet varit lika högt om vi själva hade stått för försörjningen? Ja, såhär går mina tankar när jag nu sitter och läser vad Lantbrukarnas Riksförbund skriver:

”I början av 1990-talet stod Sveriges bönder för 75 procent av landets livsmedelsproduktion. I dag har befolkningen ökat markant, men matproduktionen har inte följt med i samma takt. Nu förlitar vi oss på import, som står för varannan tugga vi äter.”

Och då kan man ju fråga sig varför matproduktionen inte har hängt med. Kanske för att det inte är så lönsamt?