Inplastade gurkor

En ny förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) har beslutats av EU. Den är tänkt att bland annat förebygga och minska mängderna förpackningsavfall, minska mängden skadliga ämnen som används i förpackningar och öka mängden högkvalitativ materialåtervinning.

Naturvårdsverket förklarar att ”Förordningen är en del av genomförandet av kommissionens gröna giv och bygger på kommissionens handlingsplan för en cirkulär ekonomi.”

Stora industrier och livsmedelsindustrin tycker säkert att arbetet går alldeles för fort – de här förändringarna är ju inte gjorda i en handvändning. Samtidigt kan jag tycka att det är som när man har stopp i avloppet – det går väldigt trögt.

Näringslivets producentansvar förklarar att ”Alla förpackningar ska materialåtervinnas till 55 procent senast den 31 december 2035.” men ”Förpackningar ska anses vara materialåtervinningsbara bara när de är designade för materialåtervinning, och kan samlas in, sorteras och materialåtervinnas i större skala.”

”… bara när de är designade för materialåtervinning…” läser jag. Men varför pratar man bara om materialåtervinning och inte om komposterbara plaster?

Bionedbrytbara plaster som till exempel PLA kan till exempel brytas ner genom industriell kompostering. I processen används temperaturer på 50–70 °C, vatten (för fuktigheten) och mikroorganismer. European Bioplastics menar att ”Industriellt komposterbara plaster kan spela en viktig roll för att omsätta den planerade cirkulära ekonomin i praktiken.”

PHA-plast är helt biologiskt nedbrytbar i naturliga miljöer – både i jord och marina ekosystem och bryts ner naturligt inom 3 till 12 månader beroende på miljön, till ofarliga biprodukter, såsom vatten och koldioxid, utan att lämna kvar mikroplastrester. PHA-plast kan även komposteras industriellt. PHA-plast som blir certifierad enligt EN 13432-certifieringen anses komposterbar och därmed garanteras nedbrytning. (Källa)

European Bioplastic skriver att ”När tillräckligt stora volymer säljs på marknaden kommer implementeringen av separata återvinningsströmmar för PLA att bli ekonomiskt lönsam för återvinningsföretag.” Hmm… Jag funderar på hur man ska kunna sälja större volymer om man inte kan ta hand om avfallet? Vore det inte bättre att först se till så att vi har avfallsanläggningar som faktiskt kan ta hand om biobaserad plast? Eller skulle det bli som i fallet med de tomma laddstationerna som jag nämnde ovan – där man har beviljat massor av anslag men där stationerna står tomma?

Varför kan man inte se på komposterbara plaster och utbyggnad av den infrastruktur som är nödvändig i sammanhanget på samma sätt som man ser på utbyggnaden av laddstationer? Som okunnig inom området grubblar jag förstås på om det inte skulle kunna minska plastindustrins utsläpp och underlätta övergången till avfallsanläggningar som faktiskt kan ta hand om biobaserad plast?

Visste du förresten att lokala myndigheter och avfallsföretag i Italien, ända sedan 90-talet har försett hushåll och kommersiella producenter med pappers- eller komposterbara plastpåsar (ja, just det!) för att uppmuntra till korrekt sortering av köksavfall! Det hade jag ingen aning om. (Källa och källa)

I Sverige verkar en utbyggd infrastruktur för industriell kompostering av biobaserad plast lysa med sin frånvaro och därför ställer den här sortens plast till det i vår avfallshantering. Med detta i åtanke kan jag förstå varför ICA hellre satsar på härdade oljor som gurköverdrag. Samtidigt verkar det funka ypperligt att förvara vanliga gurkor i bivaxdukar och gurkorna hålls då lika fräscha som de gör med Saveggys oljeöverdrag.

Jag frågade Svensk Plaståtervinning om vad som krävs (förutom pengar) för att vi i Sverige ska kunna satsa på en passande avfallsinfrastruktur? De svarar att ”Det krävs ett systemperspektiv där komposterbar plast effektivt kan saminsamlas med livsmedelsavfall.” De kan idag inte ta emot komposterbara plaster eftersom tekniken för detta inte finns.

Avfall Sverige som jag också skickade frågor till har valt att inte svara.

Nordisk Bioplastförening verkar också mena att perspektivet bör vara ett annat. Till exempel menar de att ”Det är inte plasten eller kartongen i sig som är problemet, utan valet av problematiska råvaror, syntes och hanteringen av den fortsatta produktcykeln.” Vidare skriver de att ”Regelverken kring plastförpackningar, främst PPWR, är byråkratiska misslyckanden p.g.a. en rad otydligheter och obalanser som är närmast kontraproduktiva vad gäller hållbar utveckling.”

Alla pratar om en cirkulär ekonomi men ingen verkar vara nämnvärt intresserade av att hörsamma plastindustrin som tillverkar plast som faktiskt främjar en cirkulär produktion. Men det kanske blir ändring på det nu när ny forskning har gjorts. Det är IVL Svenska Miljöinstitutet, TERRA och Svensk Plaståtervinning som står bakom publikationen. De menar att ”Det är inte hur mycket plast som återvinns som avgör klimatnyttan och möjlighet till cirkularitet utan hur återvinningen går till.” Man pekar på nödvändigheten av högre krav på infrastruktur och bättre avfallshantering.

Men med detta sagt så kom ihåg att det finns många fler sorters plaster än just PLA och PHA-varianterna och alla tillverkas på olika sätt. Jag ville bara visa på att det finns alternativ inom plastindustrin som främjar en cirkulär ekonomi. (Källa och källa).

Intressant är att man i en studie menar att avfallshanteringen inom EU inte väsentligt begränsar klimatförändringarna (!) och man menar att insamling och sortering av plast måste förbättras. Om det nu är så att ”bioplast”industrin är innovativ och snabbväxande så borde det här vara en het potatis, tänker jag. Varför enbart satsa på förbränningsanläggningar som bara kan bidra till biobränsle? Ja, jag har ingen kunskap om detta, men om du har det så berätta gärna i en kommentar! I studien nämner man även att det är viktigt att uppmärksamma mineralavfall och slam! Det här var intressant med tanke på det jag skrivit om nickel.